To read this article in English, please click here.
Detta är en recension av Kokpunkten, ett äventyrsbad (eller actionbad som de kallar sig själva) i Västerås. Jag skulle vilja börja med att framhålla att jag inte har någon anknytning till vare sig Kokpunkten eller deras konkurrenter. Jag fick ingen ersättning för recensionen, utan baserar den enbart på min personliga erfarenhet av äventyrsbadet. Jag hoppas att recensionen kan vara till hjälp åt alla som funderar på ett besök. Kortfattat: det var hur roligt som helst men säkerheten är bristande. För den långa förklaringen, fortsätt läsa :-).
Kokpunkten slog upp portarna år 2014. Det ligger i ett gammalt ångkraftverk som det huserar tillsammans med ett hotell (med det fiffiga namnet The steam hotel). Det är berömvärt att man lyckades ge ett nytt liv till ett gammalt industriellt hus medan man bevarade dess utsida. Rubrikbilden visar Kokpunkten och hotellet utifrån. Jag tog inga inomhusbilder på grund av att min telefon inte tål att blandas med vatten :-).
Jag bodde i Västerås medan Kokpunkten byggdes men jag blev pappa ungefär när det öppnades och plötsligt trillade ett besök till ett äventyrsbad hela vägen ner på min att göra-lista. År 2015 flyttade vi till Stockholm och kunde därmed bara besöka Kokpunkten på en röd dag eller en helg, vilket kändes oinbjudande då jag var rädd för att det skulle vara packat med folk. Det tog några år men vi testade till slut Kokpunkten i april 2018. Dagen som vi valde för besöket var tekniskt sett en vardag men det var en klämdag (inför första maj) så risken var stor att det skulle vara mycket folk i alla fall. När man förväntar sig ett större antal besökare har Kokpunkten öppet i två “slidetider” – ett morgonskift mellan 8.30 och 14 och ett eftermiddagsskift mellan 14.30 och 20. Den officiella förklaringen är att de ska kunna städa anläggningen, men om det var huvudanledningen skulle man få komma in på eftermiddagen med biljetten från morgonen. I och med att man inte får göra det, är det solklart att syftet med slidetiderna är att maximera vinsten (en bra sak att understryka just på första maj :-)). Men i alla fall räckte en slidetid gott och väl för min del, jag var nöjd och redo att åka hem efter cirka tre timmar.
Vi kom in kl. 9.30, en timme efter att de öppnade för dagen. Det var ingen kö till biljettkassan. I omklädningsrummet var många skåp lediga, vilket också var ett bra tecken. Vi hade inga som helst problem med antalet närvarande medbadande, tvärtemot min ursprungliga rädsla. Jag gissar att det var så tack vare en kombination av en (halv)vardag och morgonskiftet. Dock måste jag säga att i september 2017 medan jag åt glass framför Kokpunkten, bevittnade jag en massiv folksamling som väntade på att få komma in för eftermiddagsskiftet. Inträdet för två vuxna och en treåring ligger på 485 kronor, vilket jag anser vara ett rimligt pris (eller snarare, det skulle vara ett rimligt pris i fall man tog säkerheten på allvar, vilket du kan läsa mer om längre ner i texten). Parkeringsavgiften är 15 kr per timme (och den betalas dygnet runt) eller 150 kr per dygn. Inte billigt men inte så farligt heller. Parkeringen administreras av Qpark och inte av Västerås kommun (som dock förvaltar en parkeringsyta en kort promenad bort, denna är även gratis på söndagar och helger).
Även efter tre och ett halvt år i bruk, ser och känns anläggningen fräsch (i alla fall så mycket som ett ställe med många besökare och hög luftfuktighet kan vara fräscht). Logistiken funkar smidigt, man får ett armband som man använder för att låsa sitt skåp och registrera eventuella inköp av mat och dryck. Omklädningsrummen är rymliga (och förutom dam- och herromklädningsrummet finns det även privata sådana), det är enkelt att orientera sig tack vare tydliga skyltar, det finns mat och dryck att köpa (men jag kan inte kommentera på kvaliteten då jag inte provade något) och det finns gott om toaletter. Poolerna har olika temperaturer (från 30 grader och uppåt) och luftvärmen är strax över 30 grader. Behöver man frisk luft så finns det en fin utomhuspool med en magnifik utsikt över Mälaren. Rutschkanorna är huvudattraktionen här (och jag återkommer till dem) men utbudet är större än så. Det finns ett småbarnsområde med en grund pool, en liten rutschkana och några vattenlekar som en vattenkanon och vattensprutande svampar. Man får också en fin utsikt över Mälaren ifrån småbarnsområdet. Det var en bra utgångspunkt för att min dotter skulle känna sig bekväm men vi flyttade oss till den stora poolen relativt snabbt. Den är 1,5 meter djup så jag behövde hålla min dotter hela tiden eftersom hon inte kan simma än. Den stora poolen erbjuder en bioduk på 340 grader, en vattensnurra (en vattenström som får en flyta runt i en cirkel) och en klättervägg. Utöver det så finns det flera jacuzzis för ungefär fem personer var. Bortre ändan av utomhuspoolen har också en jacuzzi. Det finns ett relaxområde som jag inte besökte på grund av åldersgränsen (jo, jag är medveten om att jag är myndig men det fanns en treåring i mitt sällskap :-)).
Tack vare ljusshowen och musiken får Kokpunkten en atmosfär av disco. Var inte orolig om du är äldre, det är gjort med måtta och funkade väldigt bra. Jag kan även påstå att anläggningen skulle vara fattigare utan ljusen och musiken.
Tillbaka till rutschkanorna. Det finns fyra stycken (förutom den lilla i småbarnsområdet): Double racer, Black river, InsideOut and Boomerang. Köerna var max tre minuter, vilket var en trevlig överraskning. Jag kan dock föreställa mig att det är avsevärt längre köer vid högre beläggning. Var beredd på att gå upp för trappor mycket eftersom de flesta rutschkanor börjar på sjunde våningen och slutar på fjärde.
Double racer är ett åk med två likadana parallella banor där man kan tävla mot en vän. Eftersom min fru och jag behövde passa dottern, fick vi inte möjligheten att tävla mot varandra :-).
Black river är en rutschkana där man delvis åker i mörker, vilket var coolt. Gillar man inte mörkret är belysningen på då och då och det finns en skylt i banans början som talar om ifall ljuset är på eller av. Var redo för mycket vattenstänk i ansiktet genom merparten av åket.
InsideOut fick sitt namn tack vare att den delvis åker på ångkraftverkets utsida (detta syns inte i rubrikbilden då det ligger på motsatt sida av huset). Vilket man, konstigt nog, inte märker medan man åker ner på grund av att rutschkanans väggar inte är genomskinliga. Det hade varit coolt om de var det – tänk om du plötsligt åker “utanför” huset och inser att du befinner dig sju våningar upp i luften. Det kallar jag för en missad möjlighet. Som ett åk är InsideOut ganska lugn men fortfarande rolig. Det är det enda åket bland dessa fyra som är lämplig för småbarn (de får förstås åka i vuxens sällskap). Man rekommenderas vara minst var sju år gammal men jag såg även några tvååringar åka. Min treåriga dotter gillade åket. En sak man dock ska tänka på – det är svårt att resa sig ur badringen medan man håller ett barn, så se till att du har någon som kan hjälpa dig där åket slutar. Eller åk ner i en dubbelring, då kan den ena resa sig först och sedan hålla barnet medan man själv reser sig ur ringen.
Sist har vi den ökända Boomerang, åket som ger den största adrenalin-kicken. Först åker man ner i en brand svacka, sedan åker man upp för en stor backe innan man kastas ner igen. Extremt roligt. Men samtidigt sinnessjukt farligt – man får en hög fart på väg ner och kan krocka med väggen som delar ingångs- och utgångsröret. Väggen är stoppad men att slå i den med hög fart kan inte vara behagligt. När jag åkte Boomerang första gången hade jag ingen aning om väggen och blev rädd först när jag insåg hur nära jag var att krocka med den. Andra gången jag åkte (jag gillar att utmana mina rädslor men när jag tänker efter uppfattar jag att det inte varit klokt i detta fall) försökte jag styra mig själv bort från väggen. Det visade sig vara omöjligt och mina fötter var på väg mot den. Lyckligtvis var den kort nog och jag var tillräcklig sansad för att lyckas resa fötterna ovanför den. Det blev inget tredje åk i Boomerang för min del. Jag begriper inte att man håller åket öppet. Det finns flera uppsatser om personer som blev skadade när de åkte, till exempel denna. Och i början fanns det ingen stoppning! Johan Björkman, som är anläggningens VD, hävdar att åket är säkert eftersom det blivit certifierat av två institutioner som inte hittade några fel?! En fingervisning till VD:n, att krocka med en vägg i hög fart kan vara felet man missat. Han påstår också att “vissa åker på fel sätt”, vilket är löjligt då man inte kan påverka sin bana eller fart genom rutschkanan. Det är inte skidåkning där man först lär sig att styra sin bana och fart och så småningom åker svårare och svårare backar.
Medan väggen i Boomerang är det mest uppenbara säkerhetsproblemet i Kokpunkten, är det långt ifrån det enda. Här kommer några till exempel. Minimivikten för att få åka Boomerang är 55 kilo. En anställd respekterade detta och han lät inte min fru åka. Däremot var det en annan anställd på plats lite senare och han släppte några killar som inte kunde väga mer än 40 kilo. Dessutom fattades det personal i starten för några och i slutet på alla rutschkanor. Personalen var generellt ung och somliga var inte intresserade av sina uppdrag. Sedan hade Black river ingen signal (trafikljus) som visade när det var säkert att åka, vilket utnyttjades av ivriga tonåringar som åkte för tätt inpå varandra. Men för att vara rättvis, fanns det även vuxna som inte betedde sig något bättre heller – de brydde sig inte om trafikljusen i de andra åken och åkte mot rött.
Jag anser att säkerheten ska respekteras av både personalen och besökarna, och denna gång underpresterade båda sidorna. Men merparten av ansvaret ligger nog hos personalen – hade man haft flera engagerade anställda på plats hade också besökarna skött sig bättre. Slutligen, ett problem som borde vara självklart i ett äventyrsbad men som jag kommer nämna oavsett – golven är hala. Jag hade inga bekymmer med detta själv, men min dotter hade. Föräldrar, lägg märke till detta och håll era barn i handen hela tiden, man vill ju inte att de slår i klinkergolvet med huvudet.
Så vad är slutsatsen? Kokpunkten är ett intressant koncept som erbjuder massor med skoj för hela familjen, men jag kan inte med gott samvete rekommendera ett besök på en anläggning som inte tar säkerheten på allvar. Det förvånar mig, för man generellt är mån om säkerheten i Sverige. Vad jag däremot kan rekommendera är ett besök till Västerås. Stadens industriella historia har gett den ett relativt dåligt rykte, men utvecklingen genom dem senaste tio åren får den förre detta fula ankungen att mer och mer likna svanarna som man kanske synar medan man promenerar längs vackra Mälaren.
Bra recension! Tack.